Insikter om 80-talister, av 80-talister

De senaste veckorna har jag hamnat i alltfler diskussioner ihop med mina vänner (80-talister) om vad vi egentligen insett. Insikter om oss 80-talister, av oss 80-talister. Inatt twittrade jag ut ett par sådana här spontant, och efter mycket vänliga påtryckningar tänkte jag sammanfatta de i en bloggpost:

1. Återkommande 80-talistinsikt bland mina vänner: 'nåt man nyligen insett är ju att ingen egentligen är riktigt bra på nåt' (förtydligande)

2. En annan återkommande insikt bland 80-talister i min närhet är att 'det är sjukt lätt att vara bäst' (told you so, segis) (förtydligande)

3. Insikt 3: Äntligen börjar vi 80-talister inse att vi är generation lat. Fräcka i mun, men curlade och 'får' jobb, inte skaffar oss jobb.

4. En fjärde insikt kring oss 80-talister är att vi har väldigt få 'ska göra', många 'kanske'. Finns inga tydliga normer för familj, arbete etc

5. En femte insikt kring 80-talister: vi ska inte 'bli något' som i ett yrke. Finns inget tydligt 'jag vill bli' - bara 'jag vill typ göra'

6. På tal om förändringar: istället för att fråga personer 'vad de jobbar som', frågar man 'vad de jobbar med'. Hejdå yrken, hej titlar. (bra feedback)

Och så några bloggunika insikter (också baserat på diskussioner senaste veckorna):

7. Vi åttiotalister har oerhört högt ställda förväntningar på oss själva. Miljonärer före vi fyllt 30, bygga våra egna hus, resa jorden runt, göra karriär supersnabbt. Familj, vardagsliv och traditionella fritidsintressen inte alls i första rummet. Vi är individualister.

8. Det finns ett enormt samhällsengagemang men inte alls i aspekten politik, opinionsbildning och revolution. Engagemanget finns i miljö och orättvisor och i utgångspunkten sitt eget handlande. Vi är uppväxta i individualismens tänk kring att "jag ska sortera sopporna, jag ska köpa fairtrade". Inte "vi ska få varandra att köpa fairtrade". 

9. Vi är generation vet allt om varandra. Det enda "alla" i vår generation samlas kring är Facebook, dvs varandra, och några Stenmark-åk eller Hylands Hörna har vi aldrig upplevt. Den enda kollektiva upplevelsen är av varandra. Nyhetsvärderingen mellan att veta vad ens kompis gjorde i helgen och Aftonbladets förstasida är inte svår. Det förstnämnda vinner nästan alltid.